Jag tror min rubrik, ett citat ur en låt av Tomas Andersson Wij, säger något om mig. Jag är dålig på att hålla kontakten med folk. Jag är inte så jättesentimental när det gäller gamla tider, även om jag självklart saknar människor och de stunder vi har haft tillsammans. Har rätt lätt att anpassa mig till nåt nytt. Och jag vet att det aldrig går att få tillbaka det som varit. Kan vara en bieffekt/ ett resultat av mina flyttar i min barndom.
Så ni som känner er lite bortglömda av mig:
Jag har inte glömt er.
Är bara här. Här och nu. Tänker inte på att ringa, skriva.
Men har blivit bättre på det. Och ska bli bättre.

Ikväll blir det att "dirigera" lite inför ensembleledningslektionen imorgon och insupa lite jazz framförd av mina kurskamrater.

A hej!