Jag har spenderat kvällen med att packa och städa. Var iaf rätt så effektiv. Sen ville jag bara ha en slapp kväll framför TV:n. helst med massa godis. Men så blev det inte, nu sitter jag här istället, inte fullt lika mysigt.

Men TV:n är inte där den ska vara, är uppe i Josefs rum. Och ingen människa finns i sikte. Josef har åkt med Jensine till Hummelholm över helgen, den lila svikaren! Och inget godis har jag heller. Och jag inser att jag måste gå upp väldigt tidigt imorgon om jag ska hinna med att både städa och öva låtar inför kyrkan. Så fredagsstämningen har inte riktigt infunnit sig i det Tegnérska hemmet.

Men det gör inget.

Jag lyssnar på, ja om inte min absoluta favorit, så iaf en av de låtar jag tycker allra bäst om.
får den där förorts-barndom-syskon-vänner-livetärinteenkelt-grå-kärlek-hopp-höst-ochlitetillkärlek-känslan.
Förstår ni vad jag menar då? ;)

Låten är De gröna vagnarna med Tomas Andersson Wij:

"När vi pratade sist blev ingenting sagt
men jag hoppas vi ses längre fram.
Säg bara till
säg bara ett ord
om du skulle behöva min hand."