Nu

Spenderar mina timmar med en av de klokaste jag vet. Vi pratar och pratar. Och jag älskar det.
Pratar om det vi kallar livet, som kanske inte tagit oss exakt dit vi hade tänkt oss från början.
Men vad blir som man tänkt sig?
Är det inte så att om man visste vad som skulle hända skulle livet inte vara livet, utan bara en förutsägbar film.
Och tror jag ärligt talat att mitt liv ska va det? Kanske gör jag det längst inne. Man har sina förväntnigar, drömmar, trosföreställningar om det stora framför en, framtiden. Men vem kan egentligen veta. Veta nånting om nånting.

Man får leva och ta vara på det man får, för man vet inte om man får det igen. Sen händer det som händer. Jag tror att så mycket underbart och så mycket jobbigt väntar på en utanför dörren. Men det får man ta sen. Nu är nu, med allt fantastiskt och allt annat mindre bra.

Önskar jag kunde inse vad jag har.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback