Så avundsjuk på de som ska tillbaka till Mellansel på måndag. Jag vill också sjunga gospel! Och äta tacopaj. Och hänga i skinnsoffan. Och dricka nordmalingschai. Och ha två garderober fulla med kläder och gottnefynd. Och gå kalkonrundan. Eller vill jag? Nä. Jo. Nä. Två år får räcka. Men ändå.

Nu är det dags för lilla Johanna att bli stor och sluta ägna sig åt såna där barnsligheter...Men ÅH så roligt det var!
Ojojoj, vad jag uppskattar mina Mellanselsår så otroligt nu när jag inser hur annorlunda livet är utanför den skyddade lilla byn Mellansel.

Jag är så van vid att ha mina vänner tillgängliga 24 timmar om dygnet. Inom några meters radie. Vilken trygghet, vilken tröst, vilken fest! Aldrig ensam.

Jag är så van att vara i en liten bubbla. Den stora världen var långt ifrån Mellansel.

Jag är så van att utvecklas tillsammans med människor. Musikaliskt, men mest av allt socialt. Jag tror dessa år har gjort mig både starkare och mer framåt, och jag hoppas också gett mig ett starkare självförtroende.

Jag är så van att ha roligt.