Det är sommar här hos världens vackraste människor. Du går på gatorna som ett djur som en hund. Du vill känna, smaka, inte tänka bara sprängas ur ditt skinn, om bara för en kort stund, men det skulle inte ändra någonting.

Jag har kommit på ett fenomen som jag inte gillar, rent ut sagt avskyr.
Ni vet på America's Funniest Home Videos när de mellan inslag av söta djur som beter sig underligt och gulliga barn som skrattar sött visar upp en hel kavalkad av människor som gör sig illa. Ramlar, faller ner, faller av, gör kullerbyttor, slår i ömtåliga kroppsdelar, ser ut att bryta nacken. Jag tål inte sånt! Jag kan inte titta! Jag sitter och blundar.
Jag var med om det idag, var hos Vestine&CO, väldigt trevligt förövrigt, men det där, det tål jag inte! Hur kul är det?

Vet ni vad jag saknar just nu? (eller mest hela tiden..)
Det här huset: Och det här rummet:

Så har det alltid varit när jag flyttat, jag saknar miljöer
så oerhört. När jag var liten saknade jag inte folk
särskilt mycket. Det är sant. Saknade väl mina bästa
kompisar, men annars var det mest omgivningarna.

Nuförtiden är det annorlunda, helt annorlunda.
Och tur är väl det.

Alla städer ska tömmas alla gator glömmas bort

Förbi gatukök och älvar, genom 50 mil av snötung skog bogserar vi drömmen om ett paradis på denna jord

Fasters guldklimp försöker ta sig ner för trappan.

Nu ska jag sova efter en slapp, men rätt bra dag! Jag hann knappt börja tycka synd om mig själv innan jag slutade. För jag hade inget att tycka synd om mig för. Så jag gjorde ingenting istället. Jag tror jag behövde en dag av vila.

I keep dancin' on my own

Ungefär så här känner jag mig.
Sjukt bored...
Nämen vad ska man göra ikväll?
Färga håret kanske. Det behövs.
Ladda mobilen. Mycket bra.
Man borde ju ta och hitta på nåt nyttigt. Plugga musikteori. Öva upp gehöret. Läsa en sjukt kristen bok. Men det kanske jag inte vill. Vill hellre sitta och tycka synd om mig själv. Ensam i huset. Ok, katten är hemma också. Mycket till sällskap den varelsen...

Nämen! bajs bajs/ Teggan

Det är det raka det äkta i dig som jag ser. Men hur många kors ska du dö på, du är värd så mycket mer.

Oj oj oj. Slog just på Månskenssonaten på Spotify. Den är så så...wow!

Min kära syster ska i september åka till USA och Chicago! Den härmisen. Och hon och Leif ska bo mitt i smeten. I nåt fint hotell precis ovanför Vietnam-memorial-parken som jag och klassisarna har lekt i. Ååå. Avis.

Så därför har jag inrättat min egen lilla USA-bank. En ful men viktig gris som står i mitt fönster. (Grisen är såklart från Gottne!)

Rent uppskattningsvis så har jag hittils samlat ihop tillräckligt mycket för att ta mig halvvägs till Stockholm...men att träna sig i tålamod är ju bara bra...! En dag...

En fin sak med att jobba inom vården är att kontrasterna mellan jobb- och "hemma"kläder blir så stor. På jobbet ska man vara praktisk, ha uppsatt hår, inget nagellack. Så när jag är ledig passar jag på att bli sådär extra stilig. Det känns skönt och mer som det ska va.

Näpp, nu blir det att sova. Imorgon drar jag troligtvis ner mot Tejp med Emilia och Anton, det är nästan som vår årliga tradition nu!

Hejhej.

 

I can almost hear a laugh coming from your photograph. Funny how a look can share a thousand meanings

gott folk!

Jag är ledig i 3 dagar! Mumsfilibabba!

Idag när jag tvättade på jobbet kände jag hur utomordentligt trevligt det vore att tvätta i sin "riktiga" tvättstuga, i Mellansel. Jag saknar mitt gamla hem ungefär hela tiden.

Jag har klantat mig igen. Imorgon är sista dagen för att svara på antagningsbeskedet till universitetet. Jag har sökt en franskakurs, och kommit in. Nu är det bara så att man måste ha en pin-kod för att kunna svara Ja. Och var den är har jag ingen aning om. Letar febrilt. Jag har iaf 26 timmar på mig. Heja heja!




USA är cool.

bajs bajs!

Hosanna

you had a way of acting, you had a way with me, before I even noticed, long before I could see this road was leading nowhere

Jag kan ge mig själv det jag vill ha, ändå vaknar jag om nätterna och tror att allt ska tas ifrån mig, att jag målat in mig, straffat ut mig. Att jag missat nånting helt centralt och att ingen bor längs den väg jag valt.

Vem vore jag utan er?

Kanske världshistoriens töntigaste foto. :)

Oftast förstår man inte vad man har. Tar allt för givet. Men ibland förstår man. Älskade familj!

viktig text

There is nobody like You Lord

Genom väggar och tapet kom du fram och såg på mig jag fick tillbaka mitt namn och den stora staden utanför blev till bara minnet av någonting man glömt

och om vi kunde sluta fred om vi kunde komma fram till vad vi faktiskt kunde få och vad vi är tvungna att förlora

och under skyskraporna hörde jag hur mörkret långsamt trängde fram i varje spricka varje steg och varje handslag mellan mig och alla andra som ville göra någon skillnad ville drömma om något större för varann

När snön försvinner är det vi som ligger kvar med listan under armen på alla dom som aldrig sa förlåt

Buhu, det är lite svårt att ha facebook-paus!
Har haft det sedan i måndags och den varar till söndag... så lördag natt, vid tolvslaget sitter jag beredd vid datorn, hehe... Det är en sån vana så jag blir nästan lite tokig. Men det är samtidigt väldigt skönt! Och jag behöver träna på min karaktär, så jag är nöjd.

Efter en spännande dag med nära-svimmnings-upplevelse, magont och illamående (japp, det har sitt pris att vara kvinna...) så ser jag fram emot en lugn kväll. mm!

Till slut några bilder på några av mina sötnosar!
Saknar oss!

Beskydda oss från vad vi vill ha Vad vi får hålla i sekunder skimrar till och går sönder

Min lilla solstråle!

Säg vad ni vill, jag vara bara ett barn som sträckte sig ut och rörde vid lågan

Jag saknar det här!

Igår var jag med ytterligare nordmalingsbor på lapplandsveckan och försonades med Ole Börud då han drog av en hejdundrande (underskattat ord!) konsert! Mycket, mycket bra! Grym musik.
Kanske dags att jag köper albumet, i fysisk form.

Snart ska jag till jobbet. Jobb, jobb, jobb. Det är bra. Jag behöver alla pengar jag kan få.