ja



Min hörna med bilder som Annika framkallat.







Therese soffhörna, med min fåtölj till vänster, som jag fick av Therese i födelsedagspresent!




Mitt fotogeniska lejon Lejon.



Lejon vilar.

kladdkaka

Tillbaka i Nynäshamn efter ett snabbesök i Stockholm med min sambo Therese. Vi åkte till Söder och vi hann både äta och fika på två olika kaféer på drygt två timmar. Effektiva tjejer.
Nu ska vi se på lite Idol på tv4play och dricka te. Sen ska Therese betala räkningar och jag beställa biljett mot Norrland nästa vecka. Sen ska jag försöka sova.

Jag går omkring med en uns konstant stress/oro just nu. Jag tror inte det är bra. Men jag känner att jag kan leva med den, ett tag iallafall, och hoppas på att den lämnar mig. Om jag inte fokuserar på den kanske den lättar. Jag dör ju inte iaf. Jag ska som sagt härda ut ett tag till. Om den inte försvinner måste jag ta reda på vad den beror på och ta tag i problemet.

Ta hand om er!

I wish that for once you could see the look in your own eyes

Idag har jag köpt ett gosedjur. Det är bra att ha ett gosedjur. För då blir man trygg. Tillbaka till barndomen, då inga fiender fanns. Eller jo. De fanns, fast då var de mer monster i drömmar eller i garderoben. Nu kan de vara Jag själv. Eller bara någon som inte tål mig.
Mitt gosedjur är ett jättefint lejon från Coop. Hade jag haft en kamera här så hade ni fått se honom.

Jag har också hängt upp fotona som Annika hade framkallat och skickat till mig på min födelsedag, ovanför sängen. Så nu har jag en helt egen hörna. Med ett gosedjur, en otroligt skön säng som jag fått alldeles gratis(!) och massa minnen i fotoform. Det hjälper mot all sorts höstmörker.



Jag och Sofia innan musiklinjens avslutningskonsert. En kort och en lång! (Fast jag har nog klackisar där!)

 


I've never known a love like this before

Godmorgon!


Gud alltså, vad jag behöver dig.
Känner mig så blind.
Som att jag inte behöver dig.
Som att den här världen är allt som finns.
Sen när blev jag så hjärntvättad. Förlåt. Hjälp.
Tack.

 

Låt idag vara början på något nytt.


blott en dag, ett ögonblick i sänder

 

En så himla fin bild som jag blir glad av. Sitta alldeles jetlagad, USA-knockad, väl hemkommen, uppkrupen i en fåtölj på Arlanda med en kopp kaffe, en Annika och övertrötta klasskamrater.


Jag har kommit på en sak. Man ska ta en dag i taget.


Right now I feel I can almost hanlde it.


Om jag frågat dig en bättre dag tror jag du svarat att det vänder och att det är värt att vänta på

när jag läst klart alla bloggar
när jag chattat färdigt
när jag har lagt på
när jag skickat mitt sista sms
när alla andra har gått och lagt sig
vem har jag kvar då?
hur gör man för att inte känna sig så ensam,
så svag, så liten?
så missmodig.
och framförallt rädd.
rädsla är en stark kraft.


tårar

Idag är en sakna-dag. Det började med att Annika ringde, hon satt på bussen på väg till Sundsvall och ville ha resesällskap. Och såklart jag ställer upp. Annika är för fantastisk hon. Vi pratade om ditten och datten. Jag grät en rejäl skvätt under vårt samtal. Sen ringde jag till pappa, då grät jag konstant. Jag saknar min pappa.

Och ja, det är den där tiden på månaden då man mår lite extra konstigt. Bara för att man är kvinna.

Så nu gråter jag fortfarande. Men det är inte tårar av hopplöshet. Det är tårar som stavas en del saknad, lite rädsla, kanske lite ensamhet. Men bakom all gråt finns hopp och tacksamhet.

Om två veckor får jag återse norrland igen. Det känns som en tröst. Då blir det återträff på Mellansel. Och förhoppningsvis hinner jag en sväng förbi Nördis också. Jag vill krama min familj.

Snart ska jag till jobbet och ha det jättebra! Positivitet är en grymt bra sak.



So I will lift my head, and I will watch the sun, knowing that both you and I are right where we belong.

Idag tog jag jag tåget in till stan och fick för mig att göra det som jag inte skulle uppmuntra någon att göra: shoppa mig lycklig. Tanken var att jag skulle hitta något som kunde värma mig under kalla kvällar, som aldrig lämnar mig och som torkar mina tårar när jag gråter. Jag talar alltså om den perfekta halsduken. Men ni vet hur det går när man väl är ute efter något, när man tror sig veta vad man vill ha, man blir desperat, och man hittar inte alls vad man söker. Jag provade den ena efter den andra. De flesta gick jag bara förbi efter en snabb blick och konstanterande att "den där kommer aldrig få pryda min hals".
Man vill ju hitta en som man kan stå ut med, som man vill ha längre tid än en höst, en färgstark, men inte så att det sticker i ögonen. En mjuk och varm.
Så det är bara att försöka fortsätta sökandet när tillfälle kommer. En dag hittar jag den perfekta halsduken.

Jag kom iaf från stan med en tvål från Lush. Luktar otroligt gott.


and in this world I don't want to be solitary

Dagen har hittils varit en sån där tryck-över-bröstet-och-gråt-dag. Och det är inte för att det är synd om mig. Det är bara så min kropp/min hjärna fungerar ibland. Men nu har jag tagit en dusch och sitter och lyssnar på finfin musik a la Michael Ruff. Snart ska jag ta mig ut ur lägenheten. Vart jag ska vet jag inte. Tar nog tåget en bit.

Kram på er därute. Ta hand om er.


God will always make a way

Jag höll just på med ett depp-inlägg när det bästa möjliga hände! Så nu är jag alldeles pirrig och nervös, jag är GLAD!

Vi har fyllt alla rum till bredden men de ekar tomt ändå. Jag är uppe inatt och skriver blues från Sverige.

Idag är en bra dag, punkt slut.

Här kommer en lite yrvaken dikt:

Den stora hopplösheten
har inte tagit mig
helt och fullt
har inte förgjort mig
inte alls
Det stora mörka framför mig
finns inte
är en illusion
Det finns ingen vägg
möjligtvis ett nät
med stora hål och tunna, tunna trådar
inget som kan hålla mig kvar


Wieee! Sug på den ni! Haha. Nu ska jag lämna Nynäshamns bibliotek och gå hem och maila lite!


Landet vi ser är landet där du och jag föddes, och du önskar du kände nåt av kärlek, av samhörighet.

Gode Gud.
Jag trodde aldrig att rädslan var så stor i detta land.

Solen skiner bakom molnen i Nynäshamn. Bra.

 


If I'm forced to find another I hope she looks like you, yeah, and she's nicer too

Sitter och slösar bort mitt liv på ointressanta bloggar.

Men skyller på rädsla och lite frustration.

John Mayer - I'm gonna find another you
Feeling..!

Snart kommer Therese, då ska vi se Idol.


And I've done all I can to stand on her steps with my heart in my hands. Now I'm starting to see that maybe it's got nothing at all to do with me.



HEJ!

En dag ska jag bli blond igen.

Idag har jag vandrat planlöst i Nynäshamn. Och varit på lunchkonsert på Kulturama.

Nu skriver jag CV/personligt brev.

I must fill your space with lies.

Jag blir så ledsen. Vad kan jag göra. Min vän, bättre tider kommer.

Jag mår bra. Mycket att tänka på bara. Jag drömmer otroligt mycket just nu, om olika och ologiska grejer/personer. Tror det blir så när omständigheter förändras. Idag blir det att ta tag i det här med jobb. Blir bra. Innan dess tänkte jag ta en promenad. Men uh vad trist väder det är... men jaja. Det finns inga dåliga väder osv blalblabla....! Så Nynäshamn, här kommer jag!

Sen det här med att bo med en kompis. Åh, vad  mysigt! Jag trivs som fisken i vattnet hos Therese. En sak som är så bra med att bo med Therese, förutom att vi har ruskigt roligt och att det nog är svårt att hitta en mer opretentiös människa än henne, är att vi verkar ha liknande syn på det här med ordning och reda. Det ska vara ordning och reda och trivsamt och mysigt, men man får spara middagsdisken tills imorgon. Man får äta frukost innan man bäddar sängen. 
Det här ska nog gå rysligt bra.


But she's just like a maze where all of the walls are continually changed

Hjälp och hey! När sov jag ensam i ett hus/lägenhet senast? Har ingen aning. Jag har de senaste åren varit omringad av folk. Åh, så fint! Så nu känns detta konstigt.

Jag har alltid haft behov av att vara ensam. Men jag har uppenbarligen utvecklat ett minst lika stort behov av att ha folk runtomkring mig.

Imorgon ska jag hänga med pappsen&morsan (som är i stan) och morfar. Sen kommer Therese hem på söndag. fint! Tills dess ska jag ha det ensamtmenmysigtochfint.

tre dagar i bilder





























såja



vackert och smärtsamt. det brukar ju hänga ihop.

just the sweet pain of watching your back as you walk, as I'm watching you walk away

Jag vill blogga! Det känns bara som att jag inte kan få ner mina tankar i ett blogginlägg. Och det känns förargligt och frustrerande! Men jag återkommer när det går.

frid åt folket!

Och jag blev en sån som överger sig fram. På en pub i London träffa jag en kyrkans man. Han sa tänk på vad du ber om och begär det kan hända att du får det.




Eh?! Sjukt kaxig unge det där!

Om 7 timmar lämnar jag Norrland. Och det är med blandade känslor. Men jag tror verkligen det här blir bra. Vad som än händer och inte händer. typ.

Jag är sämst på att packa! Sjukt seeeg. Oh no, nu kommer min syrra. Måste hänga med henne, måste packa, sha-la-la-la-la-la! Helt seg. Näpp, nu tar jag snart tag i det. Snart!

tjo å tjim och hej!

/teggan





RSS 2.0