Japp, det är för sent. Jag ska strax sova.

Idag när jag hade PMS/hormonstörning/tonårsrevolt/aggresion och kände mig sädär så lyssnade jag på Tomas Andersson Wij. Han har en låt som faktiskt heter Ring mig Johanna. Värsta grymma titeln. Och här kommer texten:

Ring mig Johanna
När du kommit fram
Till det stora nya landet
Floden ser sig inte om
Och inte heller du
Ska tveka längs stigen utmot havet

Ta mig med Johanna
När din själ glider tyst
Genom berget ner i mörker
Till laxen som kämpar
Upp mot Prairie Creek inatt
För och para sig
Och dö i gryningstimman

Sjung din sång
Under resans gång
Den om hettan som driver världen framåt

Möt mig Johanna
På den plats i dig själv
Där du inte viker undan
Monstret under sängen
En gång fiende, nu vän
Är där för att ge dig lösningen på gåtan

Sjung din sång
Under resans gång
Den om hettan som driver världen framåt
Sjung din sång
Om en natt känns lång
Sjung om hettan som driver världen framåt

Väldigt fin sång. Alla som läser det här borde kolla in den på spotify :)

Jag blev uppmuntrad av texten. Jätteskönt.
Floden ser sig inte om
Och inte heller du
Ska tveka längs stigen utmot havet.

Nu måste jag ge mig av nånstans! Var som helst!
Jag är så flyktig, det är väl min natur. Jag har varit hemma och jobbat nu i några veckor, och jag har ju inte ens varit hemma hela tiden 4-11 juli var jag ju i Stockholm. Och juni ska vi inte tala om, då var att ränna runt det enda jag gjorde.
Men nu vill jag ut, bort. Hoppas på att iaf få åka till Övik och TEJP imorgon med Emilia och Anton, en liten bit härifrån. :)
Annars får jag åka till Umeå och göra mig en helkväll. Är ledig fre-sön.

Jag kanske känner mig lite ensam, kanske är där skon klämmer. Jag har inte så väldigt många kompisar här i Nordmaling som jag umgås med. Inte sådär på egen hand. Känner ju typ tusen ungdomar från kyrkan, men det är mer att man ses i grupp på filmkväll/bönegrupp/kalas. Hade några vänner här på filmkväll häromdagen, det var väldigt trevligt!

Men ibland känner jag mig lite ensam. Speciellt när jag sitter vid internet. Någon som känner igen sig?

Men vad är detta? Jag hade ju bestämt att inte lägga ut hela mitt liv på min blogg. Men ibland vill jag skriva av mig. Och jag skriver faktiskt inte allt! verkligen inte. Haha, tänk om det vore så! bissart...!


joråsatt...!

Ojoj. Jag känner mig rastlös och stressad. Lite hispig skulle man nog kunna kalla det.
Går runt och undrar vad jag ska göra. Inget känns värt, allt känns lite jobbigt. Vill vara på flera ställen samtidigt känns det som.

Jag sitter här och försöker att göra bröllopshäftet. Går ju. Men. Jag känner stressen. Känns som jag ska upp kl halv sex imorgon och gå till jobbet. Men det ska jag inte. Börjar 16.20.

Det är väl nån sorts stressperiod bara. Sen när bröllopshäftet är inlämnat kanske jag kan slappna av lite mer. Jag är så rädd att nåt ska gå fel. Men varför skulle det det? Läget är under kontroll.

Kan det aldrig hända nåt spännande?
.
Okej, nu var jag orättvis mot livet. Det händer ju spännande saker hela tiden. Eller ibland.

kind of bored.







Jag lägger upp en rolig bild som är tagen när pappa predikar i Mölnbo. Äääälskar farfars (längst till vänster) ansiktsuttyck, han ser verkligen ut att uppskatta budskapet, haha, verkar också lite bored ;)
saknar dig farfar

Can you tell me how we got in this situation
I can't get seem to get you off my mind
Human - Jon McLaughlin


Imorgon ska jag jobba igen. Det blir bra. Pengar.

Har typ ont överallt. Har nog suttit för mycket. Och sen gick jag ut. Inte bra kombination kanske. I höst blir det andra bullar, då blir det gym 2 ggr i veckan...!...kanske...




hmpf....

Nu sitter jag här igen, hihi, det är inte klokt! Men vaddå? :)

Igår när jag skulle sova, så kunde jag såklart inte sova, jag låg och funderade på allt och inget.
En fråga som ploppade upp i mitt huvud var :"Vad är det egentligen som är viktigt här i livet?" Intressant fråga va?! ;D

Då kom jag och tänka på en text ur bibeln, från Matteusevangeliet 22:34:

När fariseerna fick höra hur han (Jesus) hade gjort saddukeerna svarslösa samlades de, och för att sätta honom på prov frågade en av dem, en laglärd: "Mästare, vilket är det största budet i lagen?" 
Han svarade honom: "Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd.  Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv.  På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna."

Så vad är då viktigt? Gud. Andra människor. Och jag själv. Du skall älska din nästa som dig själv. Innebär det då att jag ska älska mig själv? Ja! :) Blir mycket enklare att älska andra om man älskar sig själv, skulle jag tro! :)

Ofta tror jag människor som inte är kristna förknippar kristendomen med en självförnekande religion där var och en ska glömma allt vad heter stolthet inför sig själv och en egen personlighet, där man ska flytta ihop till en grå massa tillsammans med de andra färglösa människorna i kyrkan....

Men så tror inte jag att det är! Jag tror Gud vill att vi ska bejaka våra egenskaper, vår personlighet och våra gåvor, och älska oss själva! Varför skulle han annars skapat oss så fantastiska? :D

YES!
Ha de!
teggan

Jag har aldig varit nåt stort fan av Beyonce. Vet inte varför riktigt. Har liksom inte brytt mig. Men tack vare det nya underbara fenomenet Spotify kanske jag är på väg att upptäcka den här tjejens fantastiska röst och sätt att använda den.

Jag lyssnade på Listen från "Dreamgirls" och hade gåshud hela första halvan av låten. Grymt säger jag bara.
Halo är ju också en grymt bra låt! Blir grymt glad av den!

Så nu är det bara för mig att lyssna så får vi se om jag blir ett riktigt Beyonce-fan. Man vet aldrig! :)


Andra låtar jag kör på repeat nu:
Apologize - Timbaland feat. One Republic
Somewhere down the road - Faith Hill
God will make a way - Evelina Gard
Astronaut - Salem
Come what may - Ewan McGregor & Nicole Kidman

bra skit.

herrå!

Idag när jag och min vän Johanna var ute och tog en promenad i Nordmaling mötte vi en gammal kompis som jag inte pratat med på evigheter. Min spontana reaktion var att efter sedvanligt "hejande" ställa frågan "Vad gör du nuförtiden?"
När jag och Johanna senare satt på en bänk i Nordis centrum och filosoferade så sa hon: "Konstigt att man frågar: "Vad gör du nuförtiden?, varför säger man inte: "Vem är du nuförtiden?"
 
Och ja, varför inte? Jag tror att man kanske ibland lägger ner lite för mycket identitet i Vad man gör. Men jag menar, Vem man är är ju en mycket mer intressant fråga. Vad man gör kan ju förändras i ett ögonblick.

Det var det jag ville säga!

kram&
God Bless

Idag var jag väldigt trött på jobbet. Tänkte sakta, hade lite smått ont i huvudet och var allmänt seg.
Men vad gjorde det, jag slutade vid 14 och nu har jag 3 dagar ledigt! Känns som en evighet. Eller som ett sommarlov, haha! wunderbaum...!

Annars är jag glad och så. Och det är ju bra! Bra bra bra. Trés bien!

slut!

Jobbade idag, min sjätte dag i rad. Skulle egentligen vara ledig. Men sen fick jag jobb. Har jobbat 10 timmar idag. Då kan man bli lite mör...

När jag var hemma på mitt break klickade jag in på min kära vän Alinas blogg. Hon hade skrivit ett så fint inlägg till mig. Där satt jag och grät vid datorn. <3

Apropå att gråta. Var det nån mer än jag som blev gråtfärdig igår när Kevin Borg körde allsången Tusen och en natt?!
Han gjorde det till en riktig allsång! fint. hela framträdandet och hans framtoning var...ja, uppenbarligen värd mina tårar.

Men sen är jag ju ganska...känslig också.
Jag har till och med gråtit till A shot at love with Tila Tequila. Det programet kan faktiskt vara rörande, höhö :D

Efter att Greta (Alina) hade namnsdag igår, är det min tur idag! tjohej!

Har firat min namnsdag med att jobba! Ska nu fortsätta med att fixa dona inför emilia+anton! :)

haj haj

Helt tom i huvudet. Det kan nog lätt bli så när man jobbar på ett demensboende.

Men det känns som jag har mycket att skriva om.
I lördags var jag på vigsel mellan Johanna Forsberg och Daniel Andersson. De var jättefina!
Jag började lipa redan när ingångsmusiken började spelades och de kom in i kyrkan, så jag var tvungen att skärpa mig, annars skulle jag suttit där helt rödgråten i slutet. Haha, jag är så blödig! Men det är ju så fint. De lovar varandra att hålla ihop "tills döden skiljer dem åt." Stor grej alltså. Shit, vilken grej egentligen. Inget att ta lätt på... Hoppas man kommer till den slutsatsen en dag, då man vill välja någon för alltid liksom. Bestämma sig. Cool grej. Skulle jag vilja va med om.

Nä, nu är jag helt slut i huvudet. Har jobbat 10 timmar både igår och idag. Inatt ska jag sova. Börjar inte förrän 13. Vääääääääääääääääääärt! dyngvärt.

bajs / Bert


ps.
Här kommer ett bevis till alla som tvivlar på att jag varit blond på riktigt!

Idag fick jag välkomstbrevet till Mellansels folkhögskola. När jag skummade igenom det, fick jag den där pirriga känslan i kroppen, som jag fick förra året. Vad spännande! Nya klasskompisar, nya gospellåtar, nya konserter, ny turné, nytt rum!
Men samtidigt känns det så skönt att ha gått ett år, att vara bekant med skolan och personalen. Detta kan bara bli bra! :D
(sen har jag ju med mig den gamle räven Mackan i gospeltruppen också, känns tryggt!)

Men det här med att bo ännu ett år i ett litet rum... Det är inte det att jag hellre skulle vilja bo i lägenhet, inte i Mellansel. Nä, folkis är folkis. Jag skulle känna mig utanför om jag bodde i lägenhet. Jag vill ha hela paketet, det med att vara omringad av folk från det att man vaknar tills man går och lägger sig. Det var ju gemenskapen som var det bästa med förra året!

Men, en dag, när jag hittat nån stans jag ska utbilda mig/jobba, när jag har tillräckligt med pengar, ska jag skaffa mig en egen lägenhet! Fatta vad underbart.
På vinden har jag tusen flytta-hemifrån grejer som ligger och samlar damm sedan de senast såg dagsljus i Mölnbo. Jag har tallrikar, bestick, glas, muggar, osthyvel, smörkniv, sopborste, you name it - allt! (fast ingen dammsugare, kom jag på nu, måste införskaffas!)
De gör ingen nytta på vinden.
En dag. Längtar!

(Och den dag jag blir milljonär, vilket blir ingen dag, köper jag en fyra i Vasastan och inreder mitt eget dressing room)

...alla glada och oglada. Johanna här igen. Den nerslagna, modfällda Johanna. Men hörrni. Jag mår bättre nu.
Jag vet inte varför jag ororar mig så mycket ibland. Varför hjärnan tar över och leder mig in i ett mörkt rum.
Det är så bara. Än så länge kan jag inte styra mina känslor så pass mycket att jag kan sluta oroa mig.

Men genom lite positivt tänkande och genom att försöka se klart på saker och ting kan det bara bli bättre!

Mitt jobb är rätt krävande, uttröttande och ganska långsamt....men samtidigt spännande och utmanande!

Tiden går inte särskilt fort på jobbet. Timmarna går mycket saktare än när jag jobbade i köket. När det känns sådär extra segt brukar jag tänka på roliga saker jag gjort i sommar och på saker jag ska göra sen. Då går det lite lättare :)


Här kommer ett litet urval av minnen som kommer göra mitt jobb mer uthärdligt :) :

Just nu känns inget riktigt bra. Men det var skönt att gråta. Jag har pratat med Alina. Ovärderligt. Tack för att du finns min vän.

Ska snart till jobbet.

I morse höll jag nästan på att spy av nervositet. Och jag har haft gråten i ögonen sen jag gick ut på promenad vid 10.

Vet inte varför jag skriver detta på min blogg. Vill jag ha sympati? Kärlek? Medlidande? I guess. Men varför lägga ut sig på en blogg. Ja...varför inte? Kanske ger det nån sorts bearbetning.

Did I throw it away?

Hjälp.

Stefan Swärd (ordförande för Evangeliska frikyrkan) skrev i fredags något rätt intressant apropå Michael Jacksons död. Läs det här


Till Therese och Christopher: Förövrigt ser man i samma inlägg att det var i Tantolunden vi var i fredags, haha!

tankspridd skulle väl vara ett bra ord för min sinnesstämmning just nu.

ska städa rummet nu. bra mot alla krämpor och allt huvudbry.

Duns. Så var jag här igen. Nu har jag landat i Nordmaling efter en vecka i Stockholm.
Att det måste gå så snabbt! Det är ju onödigt!

Skulle kunna stannat några veckor till. Vill inte jobba. Vill inte vara i Norrland. Fast Norrland kanske inte är problemet, utan mer att om man kan jämföra det med Stockholm, så....

Tack fina vänner för den fina veckan!!
Men som vanligt är ord överflödigt. De räcker inte till. Det vet alla som nån gång har försökt skriva någonting.

Jättejätterolig version av James Blunt You're beautiful. Se och njut! Jag älskar den redan :D

lonely but not alone

Detta ska nog kunna gå.
Jag är faktiskt väldigt glad att jag inte har samma jobb som förra året.
Förra jobbet var för stressigt, för mycket att hålla reda på, hårdare stämning.
De jag har träffat hittils på mitt nya jobb är ruskigt trevliga och de verkar väldigt proffesionella med de gamla.
Detta ska nog nästan kunna bli roligt.
Nu ska jag inte låta mitt självförtroende förstöra nåt. Nej nej.
Jag är bra och jag är glad! haha!

Det är inte hur man har det utan hur man tar det.
yey!

Imorgon ska jag jobba första dagen. Bara inskolning dock. Men jag är lite nervös. Trots det har jag varit konstigt lugn idag. Jag har varit glad. Ikväll blev det lite jobbigare, men det är ingen större fara.

Förra helgen var jag rätt pissed och tänkte "Ska jag behöva leva med den här jävla (ja jag använde det ordet, för ibland känns det rent ut sagt djävulskt på nåt sätt, utan att dra det för långt, sättet jag känner när jag ororar mig, min oförmåga att tänka logiskt och rationellt, och oron för att jag" kanske borde oroa mig", när jag inte oroar mig!) oron hela livet?! Jag orkar inte.

Men något har hänt. Oron som jag trodde skulle infinna sig de sista dagarna har inte riktigt lyckas bita på mig. Och det är jag otroligt tacksam för. Det har kännts, "det som händer händer, och det behöver jag inte tänka på nu." Jag har till och med sett fram emot att jobba. Eller iaf kännt att det ska bli lite roligt :)


Nu blir det att sova! Ni som tror på en högre makt får gärna be för mig imorgon, ni andra kan få hålla tummarna, hihi :D

peace
Johanna