Växlande molnighet



Det jag är mest rädd för är att spilla min tid. Att lägga energi på fel saker. Att jag försöker fylla min tid med sådant som egentligen inte har något evighetsvärde. Samtidigt som jag vet att jag inte borde förminska eller förringa de små vardagliga sakerna. Jag, alla behöver kultur. Alla behöver en hobby. Tillochmed lite underhållning. Stora och små mål. Några olater. Men ibland tror jag inte att jag får. Att jag inte förtjänar det. Inte ska jag minsann. Och det Dåliga Samvetet sätter sig längst fram i huvudet och börjar småprata med Stressen.

 

Kanske blir imorgon en bättre dag.

Kanske känner jag annorlunda imorgon.

Kanske går det över.


 


Grått, grått och huvudklang

Idag övar jag! Sång alltså. Jag är otroligt duktig. Pepp, pepp.

Dock är det olagligt dystert väder ute. Vilket gör det svårt att hålla energin uppe.

Här har ni lite musik att lyssna på om ni också behöver energi:
Make Believe - Toto
En hand i himlen - Jonathan Johansson
I Need You - Alicia Keys



Jonathan Johansson.

And it's out of my hands, it was from the start, in light of what You've done for me



Gör denna dag till en bra dag!

It's like I know where love is but love will never come to me

Jag har kollat på Kvällsöppet med Ekdal idag. De pratade om surrogatmammor och päls och nobelfest. Men jag kollade mest för att se Marcus Birro. Jag måste sluta titta. Han är liksom för...fin.


Kolla in den här texten. Jag lyssnade nyss på denna godbit till låt och fick mig en tår i ögat.
Texten är ur Poor boy med Michael Ruff
(Det är läskigt vad Mellansel gör med en, man kan liksom inte sova när alla namn på alla slick-musiker som diskuterats vid middagsbordet, (och då inte vid den ände man själv sitter vid, men de lyckas, dra på trissor, ändå fastna i ens undermedvetna) virvlar omkring i skallen på en, så till slut måste man köra dem på spotify, och då verkar det vara svårt att sluta! Tack alla nördar för tipsen.

Listen to the rain, like
glass breaking slowly
My heart's breaking right on time
Listen to the water, like a
thousand people kissing
Or one person walking away
Listen to the wind, like
young lover's passion
Or old people passing away
In all these things I hear you
In all these ways you call to me

Calling me...poor boy
It's like I know where love is
But love will never come to me
Calling me poor boy, poor boy


Avslutar med några bilder på min fantastiska brorsdotter som bakar bullar! Hon vet hur man tar livet med en klackspark. Lär mig, o, du mästare.




What kind of world is this? There's someone with your name sleeping on the street tonight.

Har ni inget annat för er kan ni ju lyssna på den här låten:
What kind of world - Michael Ruff
Ja, alltså, den är bra. Minst sagt.

Kul med centrerad text. Askul. Skrattar mig själv av stolen.
Nu ska jag plugga musikteori eller fortsätta läsa min Auschwitz-bok. (japp, var tvungen att googla stavningen där.)
Undrar vad som skulle vara roligast.


Det är en sommar alla minns, allt jag har kvar är första gnistan. Och den ska jag vakta med mitt liv, med den kan jag få en hel skog att brinna

Ska du bli en av dom
som börjar om varje kväll
Som aldrig finner nånting att säga ja till
och går tomhänta hem
Som lever delade
alla dörrar öppnade
Ofullbordade
när klockan ringer

Klockan ringer - Tomas Andersson Wij


Och jag blev en sån som överger sig fram. På en pub i London träffa jag en kyrkans man. Han sa tänk på vad du ber om och begär, det kan hända att du får det.


Jag har under mina 44 dagar i Nynäshamn faktiskt hunnit med en hel del.
Jag har:
Fått jobb. Haft två olika chefer. Sagt upp mig från jobbet. Pratat med tre okända människor på pendeltåget. Röstat. Varit på demonstration. Varit på dop. Ätit minst fyra pizzor. Köpt mitt livs första nya mobiltelefon. Fått en säng. Skaffat både lånekort och skuld på biblioteket. Åkt på återträff i Mellansel. Varit på konsert på Konserthuset. Fått hjärtat, om inte krossat, så åtminstone befriat. Fyllt år. Fått en tårta och en fåtölj. Sett en kändis. Med stor spänning följt utvecklingen i "Lite Sällskap". Gråtit, skrattat, älskat, saknat, hoppats, förbannat, förlikats. Levt.

och mer.

Nu är norrland mitt lufthål.
Men jag saknar mitt ångeststockholm.



You said I must eat so many lemons, 'cause I am so bitter. I said "I'd rather be with your friends mate, cause they are much fitter"

Såhär effektiv ska jag vara varje dag! Idag har jag: städat/inrett mitt rum, tvättat, övat sång och piano, handlat, läst och promenerat. Har även hunnit uppdatera mig om Blondinbellas liv och vunnit mig en klänning på tradera. Och beställt två Toto-skivor. Allt i fåfängans och konsumtionens anda.

keep it tight.

The beat will go on and on, into a brighter day.

City lights, shining bright, oh oh oh! Jag sjunger!

Är nu lite döv efter all städmusik jag dunkat på nedervåningen, men det har gett resultat, mitt rum ser ut som en blandning av en orientalisk sminkstudio (vad sjöton är det?) och en svensk källare med 50-talsinslag. Låter det fint? Ja, det gör det!

Var glaaaaad, var glaaaad, var glad i din Herre och Gud! Just det!

fridens liljor.




Over time, I've been building my castle of love just for two, though you never knew you were my reason

Vill inte sova. Lyssnar på Stevie Wonder. Men bli inte oroliga. Jag har inte bara lyssnat på Stevie Wonder i en vecka. Så det så.
Jag har tre nya favoritlåtar med gamle gode Stevvaaannn:
Do I Do (grym partydänga med några sköna licks och halvoanständig text. najs.)
Overjoyed (härlig, med lite hjärta och smärta)
He's Misstra Know-It-All (skönt grooooove)

Ok. Imorgon ska jag vakna upp med världens bästa självförtroende är planen! Vad tror ni? Går det att beställa självförtroende på postorder? Man kanske kan buda på det på tradera? Ska undersöka saken.


Har glömt att säga: jag har flyttat hem. Eller "hem". Ja, till norrland. Det var nödvändigt. Jag har mått taskigt bra idag! Så är fallet. Och det gillar jag såklart.

Till sist, ett litet minne...

(Ps. Frågorna hopar sig ju såklart när ni skådar detta foto. Det gör de iallafall för mig.
Ska Johanna spy i papperskorgen? Varför ser Annika så bestämd ut bredvid Sannah?
Och vad gör Malin i ögonhöjd med Sofias rumpa?)




But I know the heart of life is good





Playing hard, talking fast, making sure that he won't be the last



Denna häst har något alltså.


But all in war is so cold. You eihter win or lose.

Varför har jag inte upptäckt Stevie Wonder tidigare? Att det finns andra låtar än Isn't she lovely och Superstition. Och vem är inte dödligt less på de gamla Kommunala Musikskolan-hitarna Sir Duke, Master Blaster och den söndersöndersönderspelade I wish.
Och till min stora glädje finns det en kista att ösa ur. Det finns att ta av så att säga. Fler fiskar i vattnet. En uppsjö. Ja, ni fattar.

Nu ska jag bara lyssna på Stevie Wonder i en vecka. Nästan.

Lyssna på den här! All in love is fair. Mumsig låt!

If you don't mind believing that it changes everything time will never matter

Igår tog jag ett beslut. Ett beslut som jag inte tror att jag kommer ångra. Har inte ångrat det hittils iallafall. Jag känner mig alldeles fri. Ändå kan jag inte komma ifrån känslan av nederlag. Att jag är svag, svag, svag, och konstigt nog slö. Men det är inte så det ligger till. Hur det ligger till är att jag måste få må bra.

Det är som jag skrev i ett tidigare inlägg, en dag som denna när allt känns fritt och lyckligt så kan jag knappt minnas att det någonsin känts annorlunda. Det kändes svårt idag att försöka beskriva en känsla som jag inte kan känna just nu. Eller knappt minnas. Men jag vet hur jag har mått, om än bara teoretiskt just idag.


En tripp till biblioteket, sen en snabbis till jobbet med papper.


Idag lyssnar vi Michael Jacksons Dirty Diana gott folk!


lyckan

I morse var det tungt att andas. Jag och Therese gick en promenad till centrum och sen åt jag en ordentlig lunch så nu känns det mycket bättre. Sen slog vi på lite 90-talshits på spotify så nu ska jag för sjutton må bra resten av dagen. Ska snart gå och jobba.

En läskig sak hände mig för ett tag sen. Jag vaknade en morgon, och för ett par sekunder kände jag mig helt fri och glad och tom liksom. På ett bra sätt! Jag kände mig lycklig. Antagligen för att jag var så nyvaken och inte riktigt medveten om vem jag var eller var jag var. Sen, efter ca två sekunder blev det grått. Det var som att något kom och la sig i hjärtat, en jobbig känsla, allt kom över mig. Det läskiga är att då kom mitt normaltillstånd, och att det jag kände de första sekunderna av dagen var det jag inte brukade känna. Det känns läskigt. Jag vill ju vara glad och fri. Himla höst! Jag mådde ju inte så bra förra hösten heller. Suck. Det är konstigt.

Ni som liksom jag tror på en högre makt får gärna be för mig. Be om frid.

/Teggan


Now it's no nice excuse but all the magic was used up on trying to uphold some kind of tame, flattering persona that soon enough was getting real old


Har inget mer att säga än att den här låten är fantastisk:
Esperanza Spalding - Precious



Who says I can't be free from all of the things that I used to be

Jag vet inte hur jag mår. Det känns som jag har mått sämre på senaste tiden. Och då menar jag liksom senaste halvåret kanske. Men jag tror det nästan uteslutande beror på att jag har börjat känna efter på riktigt. På gott och ont. Kanske är det så att jag på senare tid erkänner för mig själv hur jag egentligen känner mig. Det är lite befriande. Men jobbigt. För helst vill man ju vara på topp, alltid. Men jag är en känslomänniska, så jag växlar. Vissa dagar är jag full av oro. Andra kan jag inte komma ihåg vad det var som var så jobbigt dagen innan, och känner mig harmonisk.


Känner jag efter för mycket? Eller är jag bara ärlig?


Söndag

Hoho! I'm going in to town!

Så jag hinner inte skriva så mycket, inte mer än det här:

Dagens låttips:
The Swell Season - Lies

Ha en fantastisk dag!

Heaven help us all

En inte händelserik dag, men lite omtumlande..! Saker kommer i ett annat perspektiv.

Nu ska jag lägga mig i sängen och läsa. Och be till en god Gud.

Om jag inte jobbar imorgon tror jag att jag ska åka in till stan och promenera.

Dagens låttips:
Dirty work - Steely Dan

dom vi blev och dom vi ville bli

Hej alla glada!

Idag är iaf jag rätt glad! Jag sitter och lyssnar på finfin musik och "pluggar"...
Ja, jag försöker för 46e gången få kläm på det här med intervall. Det är liksom inte svårt! Det är bara jag som har varit för slö för att sätta mig in i det riktigt ordentligt. Men nu ska det bli andra bullar!

 

Snart kommer denna tjej hit. Det blir fina fisken!


Dagens låttips:
Donny Hathaway - A song for you




Jag står precis på gränsen, horisonten är nån annans konstruktion

Jag tror jag vaknade på fel sida i morse...grrrrr!

Annars har jag haft ett par bra dagar. Växt några centimeter, bildligt talt dårå. Och lekt med Elin i sthlm.

Men idag vill jag bara bort! bortbort.


It took a lot to turn away blood and water from one side. It took your eyes to stare me down. It took the truth to set me free, to set me free.

Jag har tagit paus i senaste Lite sällskap-avsnittet för att blogga lite. Jag kom hem för inte så länge sedan, inbanglandes med två tunga väskor, (jag har numera Sveriges längsta armar och fetaste armmuskler) efter att ha åkt buss och tåg från Norrland halva dagen. Nu sitter jag med två filtar, myströja, tänt ljus och Lejon i knät här framför datorn. Det är mys. Therese kommer inte hem förrän imorgon, så jag får roa mig så gott det går.

Idag har jag gjort något man förmodligen inte får göra. När jag skulle kliva på tåget i Sundsvall såg jag en gammal vän och hennes man. Men jag var verkligen inte alls på prathumör, så jag gjorde det där klassiska, som oftast inte brukar fungera, som oftast upptäcks, jag ignorerade. Usch och fy på mig! Personen i fråga är en jättejättefin tjej som jag tycker mycket om, men jag kände inte att jag kunde uppbåda nån sorts energi till ett samtal, så jag låtsades inte se henne... Inte ok. Men jag tror hon såg mig med sen, iaf hennes man... Jag ska ta och ta kontakt med henne. Vi bor faktiskt inte så många mil ifrån varandra! Och jag gillar henne starkt som sagt.

Sen gjorde jag en till grej, något nödvändigt, som gjorde mig lugn. Jag var modig och typ bäst. Det blir bra... Men vad det var får ni inte veta...tji på er.

Nu ska jag kolla klart på Lite sällskap.

Sov gott där ute.


Don't need prophets or preachers to make sense of the signs, when the buried and hidden can be seen by the blind

Idag gör det lite ont, innuti.

Idag ska jag åka ner igen.

Det är sånt fantastiskt höstväder ute. Helt underbart fint. Jag ska åka tåg och buss hela dagen och titta ut och njuta av hösten och av att jag faktiskt får leva i en sån här fantastisk värld. Och så kanske gråta lite. För det är lite i ett sånt skede livet är just nu. Så är det bara, och så får det vara.
Det går över.

kram på er!



Se dig inte om när du går, ta den lilla njutning du får. Lämna inga dörrar på glänt.

Tänkte försöka samla ihop mina tankar efter helgen. Men jag tror att jag är för trött!

Hursom, jag gör ett litet försök:

Helgen var mycket, mycket fin på många sätt. Det är ett otroligt band man har med de man levt, jobbat och bråkat med i nästan ett helt år. Och det kändes. Ni är fantastiska!

Nu ska jag sova i en skön säng.

pusspåer!

Och dom tänder i taket, vi tar jackorna, går ut och det är en annan morgon men vi har varit här förut.

Imorgon är det dags att återvända till Mellansel (där jag har gått Gospellinjen de senaste två åren) för en helg med gammänniskorna! O, vad jag har sett fram emot denna helg!

Undrar bara hur det kommer att kännas med nya personer där...kommer säkert kännas lite konstigt...men de är säkert trevliga, så man får hoppas på lite nya bekantskaper!

Det blir att återvända till bl.a. detta:



En alltid lika cool och fin Amanda.



Coola killar steget före.



Bobs hus.



Slaffsigt soffhäng.



Fika med kusiner.



Övningsrum m. övare.



Finklädda människor.



Och mycket kärlek! Fina ni!

Johannas ingefärsbomb

Du behöver:

En bit ingefära
Vatten
Mjölk

Skala ingefäran och skär den i lite mindre bitar. Lägg bitarna i en tekopp.
Koka lite vatten och fyll muggen med 2/3. Värm mjölk och fyll muggen.
Drick. Säkert asnyttigt.

Sometimes I cannot forgive. These days mercy cuts so deep.

Jag är i Norrland.
Och jag har blivit sjuuuuk..!
Fast jag tror jag tar i. Jag har ont i halsen, ingen feber.
Men ändå - typiskt!
När man kommer hem och ska ta det lugnt, det är då det händer.
Så jag förbjöd mig själv (eller var det min mamma?) att åka till syster i Umeå.
Så nu ska jag hänga här hemma och kurera mig.
Ska nog börja med att duscha. Då brukar man känna sig 60% friskare.

En otroligt rolig grej var att pappa hade med sig min födelsedagspresent från Elin.
SPÄNNANDE! tyckte jag.
Och det visade sig att jag hade fått världens snyggaste skor, alltså ett par röda Converse! Och ett halsband från Forever 21. (Elin var några dagar i Chicago i September)
Och man blir ju bara så glad när man tänker på att grejerna måste ha varit überbilliga! Och att de är amerikanska! Cooool....



Converse dårå.

You're right, some words are best unspoken

Jag går den hårda vägen...
...när det gäller min hårfärg. Jag är nämligen 100% bestämd om att bli blond igen. Få tillbaka min vanliga hårfärg! Så nu är håret på utväxt så att säga...hårt! Jag har väl en sisådär 1,5 cm utväxt just nu. Och ja. Det är ju inte snyggt. Men vad fresen! Ska man vara fin får man lida pin! Jag ska försöka liksom klippa det blont. Mitt hår är nämligen mörkast längst ut, sen är det en lite ljusare brun, och sen mitt vanliga blonda dårå...Men om jag liksom klipper lite i taget så...ska det nog ordna sig!



Såhär ser jag ut idag.



Såhär ser vardagsumsbordet ut efter gårdagens bullkalas + lite frukost...



Och såhär ser Therese ut när hon kör strumpbyxposen! She's a legend!

Jag väntar spänt på om Therese och jag kommer hinna med tåget..! Vi ska nämligen på gospelkörsövning ikväll! Vi hittade och mailade kören Source of Joy, som håller till på Frälsningsarmén på Södermalm, och vi var såå välkomna dit. Wiie! Det ska bli kul!
Efter det ska Therese iväg och spela.
Och jag ska till Norrland! För familjehäng och mellanselsreunion. Det ska bli så himla fint så att det är ett skämt (för att citera Bingo Rimér faktiskt...)

Ha en strålande dag! Det ska jag ha!
pöss på er!

hoho

Blubb Folke!

Idag har jag jobbat. Hade pinsmat nog inte gått upp kl 12 när de ringde från jobbet och frågade om jag kunde hoppa in, dirket! Såklart man ställer upp! Så det var bara att hoppa upp ur sängen, dricka lite youghurt och dra. Slutade halv åtta. Nu är jag lite trött. Men sjukt peppad för imorgon ska jag åka till NORRLAND! Wiie! Jag ska leka med min kära syster på onsdag. Lycka.

Idag är det ju kanelbullens dag, så Therese hade köpt hem bullar, dock inte kanelbullar(!) som vi har smaskat på. Nu spelas det lite piano på andra sidan vardagsrummet medan jag bloggar. Snart ska vi se på Lite sällskap. Ett fint program.

Sen ska jag packa! Älskar att packa, för det betyder att man ska se något nytt. Det blir fint :)

Tjo!

It's not in vain, though it may seem so. It's not insane to do what's good and right. There's nothing purer than a willing heart. Don't be ashamed. It's not in vain.


Sjukt irriterande, jag har på något sätt lyckats vända på dygnet. Har inte lyckats somna förrän runt kl 4 de två senaste dagarna Jag bara undrar, vad hände?! Dock har jag varit tvungen att vakna tidigt, eftersom mina små änglar till brorsdöttrar tycker att sova till längre än 9 är helt onödigt. Så jag borde vara djuriskt sömnig nu. Men icket. Men snart ska jag lägga mig i sängen och försöka sova!

Sitter och lyssnar på denna grabb: http://www.myspace.com/johnstoddart 
Jag och Therese var nämligen på gospelkonsert i Maria Magdalena kyrka på Söder ikväll och lyssnade på John Stoddart och Evelina Gard. Det var bra skit kan jag säga. Killen kunde sjunga och så spelade han piano som en gris också. Alltså, en bra gris. Så det var en upplevelse!

Nä men nu känner jag tröttheten komma krypande. Tjo!


citat från brickebacken

Lördag 2/10 kl.22

Elias: (Entusiastiskt) -Alltså Jenny, vi måste köpa nåt från TV-shop nån gång!

Jenny: (Skeptiskt) -...TV-shop, det känns så desperat...

Elias: -Men alltså, jag såg en grej där man stoppade ner ett helt äpple, och så kom det ut juice! Jag skojar inte!


If he were a number he'd be a 5, cause he has such a brilliant mind

Just nu befinner jag mig i Örebro, och i stadsdelen Brickebacken för att vara ännu mer exakt. Här bor min älskade bror med fru och de två små rackarungarna. Kan inte förstå att det är 10(!) år sedan jag flyttade härifrån. Hur gammal är man inte när man kan säga så? Eller såhär:
"Jaaa, men det var väl en sisådär 15 år sedan jag hade såhär kort hår."
För det kan jag.
Det är nästan läskigt.
Men lite hedrande på nåt sätt. Som att man är stor och mogen.

Hur mogna är ni?

Och vet ni? Idag mår jag bra. Även om det finns saker här i livet och i min hjärna som gör mig alldeles snurrig. Typ som den här smileysen :S Visst ser han snurrig ut? Sjukt snurrig skulle jag säga. Höhö. Nämen. Gå och lägg er!

Det ska jag.

Ska bara avnjuta lite fantaaastic music on Spotify! Alltså. Spotify måste vara det bästa som hänt sedan plattången... eller kaffebryggaren...
eller skolbussen...





Säg bara till, säg bara ett ord, om du skulle behöva min hand

Jag vill bara för er som inte riktigt vet vad jag håller på med här nere berätta för er att jag för tre veckor sedan flyttade ner till Nynäshamn. En liten stad ca 6 mil söder om Stockholm (Inom SL-kortets gränser, fantastiskt!) Jag flyttade in hos min vän Therese som bor här i en mysig tvåa.
Jag och Therese träffades för första gången på Mellansel, hösten 2008. 

Hon kom till Mellansel efter ett år på Kalix folkhögskola, och med sig hade hon med sig sin vän Christopher. De är oskiljaktiga, och det var väl bland de första intrycken man fick av de två, att de var mycket goda vänner och hängde mycket med varandra. Det måste ha varit tryggt för dem att ha med sig någon de kände. Både Therese och Christopher tyckte jag fort mycket bra om.
Therese och jag var grannar på övervåningen i hus 5. Där uppe bodde även hetsiga, snälla, lojala, fantastiska Trisha. Det var vi som skulle bli 5ans trio.

Jag minns att jag i början kände att jag hade lite svårt att komma nära Therese. Vi är lite olika på det sättet att Therese tar livet lite mer med en klackspark än jag. Jag vill analysera sönder allt och har mer upp- och nergångar i känslolivet än hon har. Therese var så glad, och jag tänkte, "har den kvinnan inga problem eller?"
Men nu vet jag att det inte är så. Vi har båda våra issues. Alla människor har känslor för sjutton! De tar sig bara olika uttryck.

Ju längre tiden gick, ju bättre kompisar blev vi. Nu är Therese en av de jag har närmast hjärtat. Och att vi är olika, det är bra. Therese får mig att må bättre. Och jag behöver sånna som henne för att hålla mig i schack.

Therese har ett väldigt fint hjärta och vill inte människor något ont. Hon bryr sig alltid.
Hon är helt enkelt bäst.



Tack för att du finns och att jag får vara din vän!

It's not another game, or another simple move.

Första oktober. Det låter ju deprimerande i sig. Dock är det mycket vackert ute i natuern just nu. Träden börjar få otroligt fina färger. Satt och tittade på hösten genom tågfönstret idag. Jag åkte in till stan idag. Igen. Jag klarar inte av att vara här i lägenheten och göra ingenting. Jag borde skaffa mig rutiner. Gå upp tidigt, äta gröt, duscha, dansa till dunkadunka musik kanske, för att komma igång, sjunga, öva musikteori, läsa något, umgås med Gud, promenera, laga mat, mysa, gå och lägga mig i lagom bra tid.

Men just nu är det svårt att gå och lägga sig. Jag gillar inte kvällarna.

Jag har haft en jättemysig kväll med Therese som sällskap. Vi har tänt ljus, tittat på Idol, haft ett hysteriskt videosamtal med Krull, skrattat, pratat. Har också pratat i telefon med mamma och Annika.

Men hela tiden har något gnagigt. Och nu när Therese har lagt sig och det börjar bli natt flyr jag in i Tomas Andersson Wijs musik. För att lätta bördan lite.

Det är ingen lösning. Det är en lättnad.

Jag är en så otroligt lyckligt lottad person. Jag har fötts in i en familj som gett mig så otroligt mycket kärlek, bra förutsättningar och som gett mig värderingar och egenskaper som jag värderar högt.
Jag har fått det viktigaste "arvet" man kan få. En tro. En tro på något större. En tro på en Gud som älskar mig vad jag än tar mig för, hur långt bort jag än far. En Gud som älskar världen så otroligt mycket, för han har själv skapat den. En Gud som ger människan ett värde och rätt att respekteras och älskas.
Jag har i mitt liv fått chansen att komma till många nya sammanhang, fått träffa så mycket olika och fantastiska människor. Några har kommit och gått genom mitt liv liv, några sitter så nära hjärtat och kommer sitta där tills dagen jag sluter mina ögon. Många är så självklara, finns där sedan längre eller kortare tid och gör mig till en lycklig människa. Det finns så många som betyder. Och att själv känna att man betyder för andra. För det är jag evigt tacksam.
Dessutom lever jag i ett land där vi slipper krig, ett land där jag kan få hjälp om det skulle krisa, ett land där jag har rätt att vara den jag är och tro på det jag tror på.

Oj. Jag är lycklig!

Men just nu behöver jag bara bli lite gladare.

Det kommer.

Jag blev helt plötsligt en smula gladare. Nu ska jag lyssna på gospel och tacka Gud för att han är den han är.

Godnatt älskade människor!


RSS 2.0