Nattkaffe

Här sitter jag och avslutar dagen med en kopp kaffe! Håll tummarna för att jag somnar sen!
 

I will tell your story if you die.

Idag har jag tänkt mycket på döden.
 
Det började med att jag såg denna dokumentär. Den handlade om dödsstraff i USA. Otroligt obehaglligt var det. Jag är inte mer för dödsstraff efter detta. Förutom att jag inte ser att det finns några bra argument för det, så säger även hela mitt väsen ett stort NEJ till det. Fy tusan.
 
Sen fick jag reda på att en bekant hade dött. Ingen jag har haft någon relation med, men jag vet vem det är. 
 
Sen tittade jag på Annas eviga. Där medverkar bla. den 29-årige Kristian Gidlund som är döende i cancer. Jätteintressant samtal. Det är så skönt med program där gästerna kan prata i lugn och ro. Och om något viktigt. Se det gärna.
 
Så nu funderar jag lite på hur jag skulle leva om jag visste att min tid var begränsad till ett år, eller ett halvår eller några månader. Jag vill så gärna ha levt innan jag dör.
 
Nu ska fundera vidare.
 
Kram på er och ta hand om er.

Saker jag skulle vilja göra denna sommar istället för att sitta framför denna skärm

  • Sy kläder. Helst klänningar med öppen rygg. Eller nåt enklare.
  • Plocka blommor.
  • Åka på konferens.
  • Spana på killar. 
  • Laga efterrätter.
  • Ha pyjamasparty.
  • Skriva dikter.
  • Sjunga.
  • Skriva musik.
  • Äta ostron.
  • Second Hand-turnera.


Dags att sätta igång!
 
 

Motionär

Såhär ser jag ut efter en språngmarch i Nordmaling City. 

 
 
 
11 veckor kvar till Stockholm Halvmarathon!

"Och jag blev en sån som överger sig fram"

Jag tror min rubrik, ett citat ur en låt av Tomas Andersson Wij, säger något om mig. Jag är dålig på att hålla kontakten med folk. Jag är inte så jättesentimental när det gäller gamla tider, även om jag självklart saknar människor och de stunder vi har haft tillsammans. Har rätt lätt att anpassa mig till nåt nytt. Och jag vet att det aldrig går att få tillbaka det som varit. Kan vara en bieffekt/ ett resultat av mina flyttar i min barndom.
Så ni som känner er lite bortglömda av mig:
Jag har inte glömt er.
Är bara här. Här och nu. Tänker inte på att ringa, skriva.
Men har blivit bättre på det. Och ska bli bättre.

Ikväll blir det att "dirigera" lite inför ensembleledningslektionen imorgon och insupa lite jazz framförd av mina kurskamrater.

A hej!

Det är höst...

Orka.

Att det är höst känns lite sådär. Den lurar mig till att bli mellankolisk och lite ledsen.
Men vaddå. Det är inte så synd om mig egentligen.
Och det är ju bra.

Orka skriva mer.

Puss å kram!