Nä. Nu tänker jag vara nöjd med den jag ser i spegeln. Nöjd med alla kilon, alla finnar, de pigga ögonen och de stora fötterna. Den ostyriga luggen, den krokiga näsan, de långa fingrarna. Armarna, benen, låren. Munnen, tänderna, pannan, hakan.

Det går framåt. Det har gått framåt de senaste åren. Nu vill jag snart vara framme.

Igår när jag och M åkte buss från ett vårigt Övik diskuterade vi om jag hade en motsvarighet inom skådespelerskevärlden. En look-alike. Vi kom fram till att jag inte hade det... Martin däremot hävdar att han är lik Ryan Gosling, han i Dagboken.