Går på nya vägar.

Antar att det är för att lära känna mig själv.

Jag är inte klar. Inte ens nära. 

Kommer nog aldrig bli färdig. Det är väl det som är charmigt med ens lilla liv. Att det är för stort för att omfanma, att fånga, att hålla nära. Alltid på avstånd.

Eller så är det vi som inte förstår vad livet är. Att det kanske inte är meningen att förstå allt, alla svängningar och fasta regler. Eller inte ens möjligt. Skönt.