...alla glada och oglada. Johanna här igen. Den nerslagna, modfällda Johanna. Men hörrni. Jag mår bättre nu.
Jag vet inte varför jag ororar mig så mycket ibland. Varför hjärnan tar över och leder mig in i ett mörkt rum.
Det är så bara. Än så länge kan jag inte styra mina känslor så pass mycket att jag kan sluta oroa mig.

Men genom lite positivt tänkande och genom att försöka se klart på saker och ting kan det bara bli bättre!

Mitt jobb är rätt krävande, uttröttande och ganska långsamt....men samtidigt spännande och utmanande!

Tiden går inte särskilt fort på jobbet. Timmarna går mycket saktare än när jag jobbade i köket. När det känns sådär extra segt brukar jag tänka på roliga saker jag gjort i sommar och på saker jag ska göra sen. Då går det lite lättare :)


Här kommer ett litet urval av minnen som kommer göra mitt jobb mer uthärdligt :) :