Imorgon ska jag jobba första dagen. Bara inskolning dock. Men jag är lite nervös. Trots det har jag varit konstigt lugn idag. Jag har varit glad. Ikväll blev det lite jobbigare, men det är ingen större fara.

Förra helgen var jag rätt pissed och tänkte "Ska jag behöva leva med den här jävla (ja jag använde det ordet, för ibland känns det rent ut sagt djävulskt på nåt sätt, utan att dra det för långt, sättet jag känner när jag ororar mig, min oförmåga att tänka logiskt och rationellt, och oron för att jag" kanske borde oroa mig", när jag inte oroar mig!) oron hela livet?! Jag orkar inte.

Men något har hänt. Oron som jag trodde skulle infinna sig de sista dagarna har inte riktigt lyckas bita på mig. Och det är jag otroligt tacksam för. Det har kännts, "det som händer händer, och det behöver jag inte tänka på nu." Jag har till och med sett fram emot att jobba. Eller iaf kännt att det ska bli lite roligt :)


Nu blir det att sova! Ni som tror på en högre makt får gärna be för mig imorgon, ni andra kan få hålla tummarna, hihi :D

peace
Johanna