Livet från ett köksfönster
Jag sitter köket i johannes lägenhet i solna. Längst upp i huset, nionde våningen. Lämnade sofie och elin framför filmen.
Från köksfönstret kan jag, om jag tittar år höger ana stan, tror t.o.m. det är stadshuset jag ser. Åt vänster breder solna ut sig, höghus sammanträngda, lite osymetriskt utslängda. Rakt fram, ett höghus, lika högt som det jag sitter i. Det är en otroligt vacker utsikt. Vackert som livet. Ljusen i kontrast till den svarta himlen. Höghusen. Bilvägen. Gatlyktorna.
Och jag, lilla jag. Jag tänker fortfarande på vem jag är, vart jag ska, hur, varför, om, varför inte. Vad är rätt och vad är fel. Jag tror jag vet det enkla svaret. På hur man vet. Men vet inte om jag vill veta. Och tiden går, jag växer, och allt blir svårare, mer komplicerat, hittar inga enkla svar, det finns inga enkla svar, eller så söker jag dem inte. Jag kanske gömmer mig. Ska det vara svårt eller lätt.
Gode Gud.
tänk om man inte var en sån känslig själ. och om man inte tänkte lika mycket. om man var en glad skit.
men jag är väldigt tacksam för min känslighet. en känslig kan ju som sagt känna....
God natt gott folk! :)
Kommentarer
Postat av: johanna
fint skrivet. men du vet ju att Gud har svaret på dina frågor. eller hur? :)
Trackback
