Vissa vänner är som sjöar jag ser botten på. Hos andra vänner skulle jag aldrig söka tröst. Det finns stunder då jag slocknar och ser alla som bara drog förbi. Andra stunder då jag kan ta det för vad det är.



Har ni tänkt på en sak?

Att allt är lite enklare i Stockholm. Att man alltid är snäppet coolare i Stockholm. Känner ni igen känslan?
Och cool vill man ju vara. Eller iaf självsäker. Eller iaf känna sig självsäker för en stund. Eller iaf se ut som att man känner sig självsäker för en stund.

Det jag verkligen gillar med Stockholm är anonymiteten. I en stor stad försvinner man, på gott och ont. Ibland är det rysligt skönt. Men det är inte bara anonymiteten, utan alla människor! Även om man inte pratar med dem så går de runt där, tusentals okända människor. Och vill man kan man ju börja fundera på Hur mår den där? Vart ska hon? Vem är det som sitter bredvid? Undrar om han är lycklig? Var har hon köpt sina skor?
Synd bara att man inte vet svaren. Nån gång borde man kanske fråga? Lite mer interaktion hos sthlmarna skulle inte skada.

Till något annat, dock stockholmsrelaterat: På nyhetsmorgon intervjuade de bl.a. Kjell Bergqvist om deras uppsättning av Fadern, eller Fadren. Och jag fick sånt sjukt sug på att gå på Dramaten! Eller Stockholms Stadsteater! Teater är mums för själen.


Kommentarer
Postat av: Alina

Jag har lite svårt för den där anonymiteten.

2010-08-26 @ 18:32:10
URL: http://gretalina.blogg.se/
Postat av: Therese N

åh..kan du inte flytta till stockholm??..vore så bra!

2010-08-26 @ 23:43:04

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback