Sitter och lyssnar på min VårLista som jag knåpat ihop ikväll. Låtarna följer inget tema. Vissa är inte ens våriga. Men allihopa är bra! Lyssna här om ni vill: Teggans Vår

Pösss.

Det är så smörigt, det är så vackert.



Och så är ju karln så urbota snygg.

Jag tror faktiskt att jag har världens bästa vänner. Punkt.

Ett klipp från Antes talkshow från frizon i somras. Och jag vet, har ni inte varit på en talkshow med Ante så är det här kanske grekiska för er. Men för mig och alla ni andra som varit trogna fans är det här ett underbart klipp. Kommer sakna Antes talkshow nu när han har lagt av...!

Jag är uppvuxen i frikyrkan. Sedan jag varit liten har jag gått i söndagskolan, scouter, i tonåren på ungsomssamlingar, åkt på otaliga konferenser och läger, gått på ännu fler gudstjänster, varit med i en bönegrupp, sjungit i kyrkans kör, varit med i dansgrupp, varit scoutledare och lärare i söndagsskolan, sjungit i kyrkan och gått på ännu fler gudstjänster. Jag är med andra ord en riktig kyrkråtta.

Jag kan liksom inte tänka mig hur det är att inte vara i kyrkan.
Kyrkan har varit min fasta plats och andra hem. Och till och med som en egen kultur som jag tillhört.

Och det är där skon kan klämma.

När kyrkan blir en subkultur, där vissa hör hemma. Där man ska klä sig på rätt sätt, prata på samma sätt och använda vissa uttryck. Följa samma mönster.

För mig som har varit helt och hållet infiltrerad i allt som har med kyrkan att göra är det svårt att se tendenserna. Tills jag träffar människor som inte passar in i rollen. Folk som kan röka och snusa (nämen dra på trissor!) och till och med svära. Men ändå helt och fullt lita på Gud.

Jag har alltid varit en skeptisk typ och vill inte fastna i saker som inte har nån betydelse. Ett litet exempel på mitt provcerande sinne är att jag ibland tagit på mig lite för korta kjolar till söndagens möte...bara för att visa att vad jag har för kläder inte har någon som helst betydelse.

(I och för sig...ingen har någonsin yttrat något negativt om det. Så det är kanske jag som har mer fördommar för vissa inom kyrkan än de har om mig... Jag är redo och blir gärna överbevisad! Krossade fördomar, me like!)

Jag vill att kyrkan ska vara ett ställe där alla får komma till tals, alla frågor får ställas, där alla funderingar tas på allvar!
Jag vet så så många som mött Gud (som vi uttrycker det) i sina unga år men sen lämnat kyrkan. Och jag tycker det är så sorgligt. Och jag vill inte stå i vägen för att människor ska få förstå Guds kärlek för dem!
Har kyrkan varit för dålig på att ta människors funderingar på allvar? Har vi velat stöpa alla "nyfrälsta" i våra egna formar? I sånna formar som egentligen inte har någon betydelse för en människas frälsning. Bara för att känna att vi har kontrollen?
Tål vi personer som kommer och utmanar våra föreställningar om hur en kristen ska vara? Någon som svär som som en borstbindare (för att personen i fråga gjort det i sin subkultur) eller frågar om vi verkligen MÅSTE vara glada laxar i kyrkan på söndagarna. Som kanske inte förstår att man ska använda uttryck som "Gud talade till mig i nattens timmar" eller "Jesu blod har satt mig fri" men som ändå helt och fullt förstår att Gud existerar och älskar dem eftersom de upplevt det!!

Och missförstå mig inte. Jag tror på begreppet synd. Jag tror att Jesus vill att vi ska göra som han vill. För han har kollen och vill vårt bästa.

Men för att vi ska kunna ta sådana saker på allvar gäller dett att se bortom det som inte spelar roll!

Så vad spelar roll egentligen? Jag är fortfarande väldigt förvirrad. Har ni som läser detta några förslag? Känner ni igen er i det jag skriver, eller håller ni inte alls med? Låt mig veta era fina åsikter, för jag tror ni har mycket intressanta synpunkter att komma med!

Så...jag tror inte jag behöver göra upp med frikyrkan. Jag älskar kyrkan. Men väl med sådant som inte spelar någon roll det långa loppet.

♥en låt från barndomen som man nästan glömt bort men hör och kan hela låtsas-engelska-texten på, vårregn, en ny klänning och nymålade naglar, bebisskratt, leende ansikten i solljus, hjärtetömmande samtal, sushi som man längtat efter länge, Converse, bästa människor som man saknar så mycket att det nästan gör ont, sjunga ut själen, ett fint trumfill, krossade fördomar, att se en väns skönhet, dansa vilt och galet, fint klotter, att låtsas vara en kulturtant och gå på teater, folks föräldrahem, massor av människor på ett och samma ställe, originalitet, händer, prata gemensamma bekanta, att känna sig stark, snygg och modig, att orka stanna upp och se sig omkring, doften av tunnelbana

Jag borde få omvänt Nobelpris.

"Och årets Nobelpris i Ivrigt Studerande går till en kvinna som med sin föredömliga framförhållning satt standarden för miljontals studenter runt om i världen. Med sin ambition och uthållighet når hon högre höjder och inspirerar andra till att göra samma sak. Ett föredöme som i och med årets Nobelpris får det erkännande hon länge har varit förtjänt av."

Fast tvärtom.

Var inne på H&M idag. Resultatet:



Mycket, mycket små bilder. Men he e ba å klick, så blirne större bilder.

Sjukt bra pris också. 149 kr styck. Jag är som nöjd.

Hade jag varit en plugghäst hade jag nog sett ut lite såhär:



...och uppenbarligen är jag en plugghäst då jag fick VG på fonetiktentan! Så sjukt.

Idag är stora pluggdagen. Dock undrar man ju om man inte har en släng av ADHD. (Koncetrationssvårigheter för mig som egentligen inte har nån sorts koll på vad ADHD innebär.) Det avhjälps med glass och facebookförbud.

Detta får bli veckans tema. ♥

Min kamera har slutat fungera. Det är inget roligt.

I söndags sjöng "min" fina kör inför publik för allra första gången! Lite nervöst var det allt för mig (framför allt med tanke på att jag dagen till ära skulle agera gospelpianist. Men jag var helt ok...) De var jätteduktiga och det kändes jätteroligt! Jag är stolt.

Har haft finaste helgen. Varit hos Amelie och bara varit. Skulle kunna stannat några veckor till....

Men nu är jag tillbaka på hemmaplan, för en vecka med uppsatsskrivande och sen tenta på fredag. Må det gå bra.

Till sist: Har gjort bästa upptäckten. Mitt busskort gäller för resor i hela länet. Kommer nästan till Piteå. Och troligtvis Hemavan. (För att inte tala om Vännäs, Lycksele och metropolen Malå. Exempelvis dårå.) Gratis. Så sjukt. Har haft seriösa funderingar på att ta bussen till Skellefteå imorgon, äta lunch, och sen åka hem. Pluggro. Men nej. En annan dag.

Idag har varit en bra skoldag med tunga ämnen.

Vi började dagen med Amerikansk Realia. Otroligt intressant! Mitt nya favoritämne. Jag vill bara flytta till USA varje lektion.
Idag pratade vi, eller läraren, bla. om slaveriet, Civil Rights Movement och Martin Luther Kings berömda "I have a dream"-tal. Det var rätt så heavy stuff och jag blev såklart grinnödig. Men det kom inget.

På lunchen började jag och mina upprörda klasskamrater prata andra världskriget, nazism, segregation, rasism, Sverigedemokraterna och så prostitution. Lite sådär smygjobbigt. (Jag höll på att särskriva Sverigedemokraterna nyss. Allt engelskastuderande have a bad influence on me.)

Det är ju vår så det rycker i klänningsnerven en hel del! Här är 4 klänningar jag gärna skulle ha i garderoben i vår!

Ännu en stressig vecka har börjat!

Efter en trevlig och rätt så effektiv skoldag tog jag mig friheten att ta lite ledigt innan kvällsplugget (det är kvällsplugg som gäller nu, annars kommer jag inte hinna allt) och använde min estetiska ådra till att sjunga! Jag vet inte om det finns något bättre än att sjunga.

Dock så låter det inte alltid (lite för ofta) som jag vill det ska låta... Ibland har jag väldigt höga krav på mig själv...och då blir jag nedslagen när de inte uppfylls!

Helst skulle jag vilja sjunga som Mariah Carey, Jennifer Hudson, Samuel Ljungblahd, Helen Sjöholm, Alicia Keys och Frank Ådahl. På en och samma gång. Men det går ju liksom inte.
Nä. Dags att tagga ner.

Efter en riktigt dålig natt sömnmässigt så var jag tvungen att muntra upp mig själv litegranna.

Först körde jag lite dans till den gamla Kirk Franklin-klassikern Hosanna. Nog kan man stegen, men det kändes lite futtigt att stå ensam i en källare...

Sen tänkte jag att jag skulle lyssna på I will bless the Lord med Smokie Norful. Det är låten vi körde på vår slutkonsert på Mellansel år två. Jag har inte lyssnat på den mycket sen vi slutade, men nu gjorde jag det, och jag känner hur allt kommer tillbaka till mig!

Jag känner hur en vår/försommarkväll i en gympasal känns. Kommer ihåg hur det känns att ha avslutningskonsert lååångt innan man ska sluta, eftersom vi skulle åka till USA efteråt.
Kommer ihåg hur det låter när tenorerna tar i på Lord, Lord, Lord. Hör Sofias wailingar som man skulle lyckas härma.
Tänker på alla oändliga rep uppe i Karins rum. Ser framför mig högen av sydda "skrubber" som ligger på vardagsrummet i hus 5. Känner än en gång av våren.

Ytterligare tusen känslor som inte ens går att få ner på papper just för de är abstrakta och känslor. Det är härligt. Vad en sång kan göra!

 

Nu vill jag inte plugga mer.


Men det får bli ett senare projekt. Tillbaka till förberedelse inför litteraturseminarie.

Det är något med våren...jag känner hur hela jag börjar leva igen, blir gladgladglad.

Delar med mig av av tre bilder från de senaste tre vårarna.

2008 med glass nedanför Observatorielunden






2009 med bortsprungen katt, smältande snö och skolavslutning






2010 med sverigeturné, grillning och Chicago second time






Och nu är det vår 2011. Tippar på en höjdarvår!